När Claes Eklund för länge sedan återvände till Malmö efter ett liv i de stora konstmetropolerna började något ske med ”det typiska” hos CE. Det var en långsamt accelererande förvandling som med tiden kom att både intensifieras och begränsas under perioder utan tillgång till ateljén, perioder av nedsatt hälsa och, inte minst, isoleringen under pandemin. När världen öppnade sig på nytt var det med en explosion av nya färger och former. Det skulle visa sig att en av Claes Eklundhs mest produktiva skaparperioder tog sin början.

Kanske har Claes Eklunds måleri släppt från dess jordiska förankring och tyngd. Det kroppsliga och jordnära har gett vika för motiv som ibland inte väger mer än ett andetag men där lättheten också fungerar som en portal. Själv kan jag ibland höra målningarna. Improvisationsjazz, chanson françaises, en klassisk trumpet. En altsax i ett ekande universum.

                                                                                                                                                      Henrik Eklundh Paglert