Man hör ofta att konsten ska vara fri.
Fri från vadå?
Fri från förväntningar?
Fri från spekulation och ekonomi?
Fri från konventioner och förutfattade meningar?
Kanske fri från konsten.
Konsten uppstår där vi minst förväntar oss konst. Nödvändigheten att uttrycka sig känner
inga gränser. Om det är konst eller inte, bestäms av konstnären som gör konsten.
Det finns konst som blir fri genom att underkasta sig idéer, begränsningar, koncept och
det finns konst som uppstår där konstnären slipper alla begränsningar. Friheten att göra
precis det som behöver göras. Varken mer eller mindre. Detta förhållningssätt kan vara att
avsätta några snabbt uppdragna penselstreck och verket är klart. Likväl kan det vara den
mest långsamma och mest mödosamma vägen att gå. Bara konstnären vet, eller anar, och
får svar genom sitt arbete.
Måleriet har sedan de första grottmålningarna sysslat med avbildning. Ändå finns ingen
konsensus om vad en korrekt avbildning är. Allt från fotorealism till det esoteriskt abstrakta
hävdar sitt tolkningsföreträde. Så ska det vara. Modernismen ifrågasatte centralperspektivet
och efter Cezanne finns det knappt en bordskiva som är rak. De avbildningar ni
ser här på Falsterbo Konsthall kommer av nödvändighet. Av ett behov att berätta, och att
berätta så exakt, att mycket kan utelämnas. Färgen och formen ska vara på plats och när det
väl är gjort, när det stämmer med intentionen, då är målningen klar.
Tänk nu på broderi. Detta traditionella kvinnohantverk. Monogram på handdukar och
lakan, korsstygn enligt förtryckta mönster på dukar inköpta på postorder. Eller fint broderade
kläder som knappt någon vågar att använda för all den möda som lagts ner.
De senaste åren har broderier dykt upp inom konsten och det handlar om att erövra ett
gammalt hantverk och göra det samtida. Användbart på ett nytt sätt. Och då har broderiet
blivit en väg att pröva. Ett mödosamt, tidskrävande och kontemplativt arbete som låter
utföraren tänka stygn för stygn. Koppla nu ihop detta med abstrakt action painting. Går
det? Svaret är Ja, likaväl som man kan låta minnet tråckla sig fram mellan gasklockor och
kyrktorn. Mellan hundar och växter. Flygplatser och kartor. Allt gjort av nödvändighet
eller som tidsfördriv. Är det någon skillnad? Ett nödvändigt tidsfördriv. Eller en onödig
plikt. Kanske ett sätt att bota flygrädsla. Eller för att fördriva livets svarta skuggorna. 
För de finns ju där.

Välkomna till vårutställningen på Falsterbo Konsthall. Vi är mycket stolta över att kunna
presentera denna utställning med Eva Kerek, Charlotte Sachs och Wiveka Wachtmeister.
Tre konstnärer som inte känner varandra och som aldrig tidigare ställt ut tillsammans.
Ibland ligger de mycket nära varandra i uttryck och material bara för att i nästa stund visa
upp sin särprägel och sitt personliga språk. Det är faktiskt en dröm för mig som curator
som går i uppfyllelse; att få visa dessa tre starka konstnärskap under samma tak.
Om konsten är fri eller inte. Frågan får inget svar. Det enda vi vet är att lagom är inte bäst.
Johan Petterson
Curator