Blogg

Vi har förmånen att få visa en av Sveriges mest intressanta och sevärda konstnärer. Peter Johansson är ständigt aktuell inom samtidskonsten med stora tongivande utställningar och med hela världen som arbetsfält. Vi  öppnar även upp skulpturparken strax intill Falsterbo Konsthall, marken arrenderar vi av Vellinge Kommun i 25 år. Den första skulpturen som visas för allmänheten  blir Korvkiosk av just Peter Johansson. Den kommer att stå som en faluröd spegelbild mittemot den fallfärdiga blå kiosken.

I den stora eken framför Falsterbo Konsthall kommer  även Peter Johansson att utföra en större installation med inspiration från regissören Alfred Hitchcocks film Fåglarna.

I samband med utställningen ges även boken Caput Mortuum” ut med texter  av Lars-Erik Lappalainen Hjertström och Peter Johansson.

Det är en helt nyproducerad utställning vi får ta del av på konsthallen.

Jag betecknar mitt konstnärskap som en dryg 30-årig forskningsresa genom svenskheten. 

Sedan 1980 talet har jag arbetat konstnärligt med de komiskt traumatiska upplevelser som min uppväxt i 60- och 70-talets Dalarna gav mig. Dalarna är landskapet i hjärtat av Sverige som sedan slutet av 1800-talet varit det nationalromantiska ansikte som visats upp som genuint svenskt och samtidigt exploaterats av turistindustrin med djävulsk precision.

Med en far som var kyrkomålare och en mor som drev en våffelstuga för skidturister, kan man säga att min konst var insyltat självironisk och prövade gränser mellan vad som ansågs vara god konst och kitsch. I skulpturer och installationer har jag ohejdat men inte alltid så himla framgångsrikt tagit itu med omhuldade svenska företeelser som dalahästar, falukorv, folkdans, faluröda stugor och rasism. Framförallt ville jag att min konst skulle angå många människor genom att vara fysisk, direkt och mycket visuell. Gärna också skrattretande.

Min vän Ceasar flydde på 80 talet av politiska orsaker Peru och landade plötsligt i Småland, Sverige. Där såg han för första gången matt röda stugor med vita knutar, de stod i en mörk ogenomtränglig skog. Han trodde han kommit till helvetet.  Denna historia ledde mig in på utställnings tema. Jag har intresserat mig för likheten mellan vitt skilda saker som vaktkurer och korvkiosker, och här funnit märkligt exakta kopior som exempelvis den mellan en bevakningskur i Guantanamo och korvkiosken på stora torget i Falun, ett bevakningstorn i förintelselägret Auswitz och korvkiosken vid tågstationen i Borås eller att en gränspost mellan norra Israel och Libanon liknar på pricken en korvkiosk i Arboga.  Betydelsen av Kiosken i Falsterbo kan alltså inte nog överskattas.  Är egentligen den faluröda kiosken i Falsterbo förgården till helvetet?

-Peter Johansson-

Lars-Erik Lappalainen Hjertström skriver i boken ”Caput Mortuum”:

Utställningens titel, Caput Mortuum, ”dödskalle” är på svenska beteckningen för ett ”brunlila

färgpigment vars huvudsakliga färgande beståndsdel utgörs av järnoxid.” Falu rödfärg, alltså. I andra språk är ordet däremot enbart en rest från alkemisterna, som använde det som namn på en slaggprodukt från den alkemiska processen, något som man inte kan få ut någonting ytterligare av. Slut, värdelöst material. När ett sådant element tillförs Peter Johanssons verk kan man fråga sig om han med denna utställning tycker sig ha nått vägs ände. Kan hans analys drivas längre? Måste han börja på något alldeles nytt nästa gång?

Eller kan det här som är kvar, slagget, det värdelösa, visa sig vara ett överraskande rikt material och

slutet början? Falurödfärg som den värdelösa grunden för vår kultur, som dödens och livets gemensamma färg?