Julius arbete tar avstamp i idrottens estetik, där han undersöker samspelet mellan ordning och kaos, rörelse och struktur. Genom måleri och skulpturala element reflekterar han över sportens visuella språk och dess underliggande rytmer och regler. Han ser varje verk som en dialog med platsen där det presenteras, där dess unika förutsättningar blir en betydande del av processen.

Samtidigt utforskar han idrottens förlorade estetik – en skönhet som försvunnit i takt med att andra värden tagit plats. I pauserna, i mellanrummen där ordning och kaos möts, uppstår något nytt – en möjlighet för betraktaren att dröja kvar, att reflektera och kanske ana något bortom det självklara.

Sportens värld styrs av exakthet – vinst och förlust, rätt och fel, inne och ute. Ändå rymmer den en paradoxal öppenhet; i denna strikt reglerade miljö uppstår gråzoner, pauser där kontrollen glider undan och något oväntat träder fram. Det är dessa mellanrum som Julius verk undersöker – platser där reglerna varken bekräftas eller bryts, utan förvandlas.